Näringslära

 


Introduktion

Tyvärr är inte all kattmat bra mat. För att kunna hitta rätt i kattmatsdjungeln behöver man känna till lite om kattens ursprung och näringsbehov. Man behöver förstå vissa begrepp och kunna räkna lite för att jämföra olika foder med varandra. Olika faktorer ska vägas mot varandra. Min förhoppning är att den här kursen ska ge dig de instrument du behöver för att kunna göra foderval du kan känna dig nöjd med.

Kattens ursprung


Vår tamkatt är ett utpräglat rovdjur som har utvecklats i ett ökenklimat. För att kunna bena ut vad som är bra mat för en katt måste man veta hur dessa faktorer påverkar katten.

Rovdjuret
Att katten är ett rovdjur betyder att den är anpassad till en kost som innehåller mycket protein men bara lite kolhydrater. Många av kattens bytesdjur innehåller dessutom mycket fett.

Katten är varken fysiskt eller kemiskt rustad för att hantera kolhydrater: Den har fel sorts tänder och käkar, för liten magsäck och för korta tarmar. Den saknar fler av de enzym som bryter ner kolhydrater och har inte ett tillräckligt väl utbyggt system för att reglera de svängningar i blodsocker som uppstår när det är kolhydrater i maten. Rovdjur är byggda för att ha en konstant blodsockernivå.

Katten kan inte styra sin proteinanvändning särskilt bra. Den är van att ha god tillgång på proteiner av hög kvalitet. När katten serveras en sämre kost kan den inte hushålla med proteinerna. En viss del används alltid till att utvinna energi och det kan leda till sjukdomar kopplade till proteinbrist.

Proteiner är uppbyggda av aminosyror. Hälften av dem är essentiella, vilket betyder att katten måste få i sig dem med födan. Några av dessa aminosyror finns bara i tillräcklig mängd i kött, fisk och ägg (animalier).

Katten använder i första hand fett för att utvinna energi. Det har bl a medfört att de inte har någon kolesterolproblematik, till skillnad från oss människor. Det är snarare så att katter mår bra av en hög andel mättade fetter.

Ökenlivet
Katten är anpassad till att få i sig allt vatten den behöver från sina bytesdjur. Det har medfört att katten har en dåligt utvecklad törstreflex. En katt som äter torrfoder behöver dricka ungefär 0,5dl vatten per kg kroppsvikt och dag. Flera undersökningar visar att katter som äter mat med hög vätskehalt, som burkmat och rå mat, producerar ungefär dubbelt så mycket urin som en katt som äter torrfoder. En frisk vuxen katt som äter ett foder som innehåller minst 78% vatten får i sig all vätska den behöver via maten under förutsättning att aktivitetsnivå och temperatur är normala.

Vad betyder detta egentligen?

Ju mer koncentrerad urinen är desto större är risken för att det ska bildas urinstenar. Koncentrerad urin stannar också längre i urinblåsan och därmed ökar risken för att bakterier ska föröka sig så pass mycket att de orsakar urinvägsinfektion. Urinvägsinfektion är ju inte bra i sig men ökar dessutom risken ytterligare för att det ska bildas en typ av urinsten som heter struvit. Ju mer urinen behöver koncentreras desto hårdare måste njurarna arbeta.

Njurarna och urinvägarna är kattens svaga punkt. Enligt Agria är den vanligaste orsaken att katter får veterinärvård att de drabbats av urinsten. När katterna passerat medelåldern är njursvikt den vanligaste anledningen att de avlivas.

Näringsämnen

Kolhydrater
Kolhydrater är olika former av socker och finns framför allt i växter. Växterna gör socker av vatten, solljus och koldioxid. Växterna omvandlar alltså solenergi till kemisk energi. Socker kan länkas ihop till olika typer av kedjor. Stärkelse används för att lagra energi medan cellulosa bygger upp cellväggar. Katten använder socker för att göra energi och socker lagras som glykogen i muskler och lever.

Katten kan använda enkla sockerarter direkt för att göra energi. Däremot är katter inte bra på att bryta ner stärkelsekedjor till socker. Katten kan inte reglera blodsockernivån med insulin lika effektivt som vi utan har lätt för att drabbas av kroniskt högt blodsocker, som leder till minskad eller utebliven insulinproduktion, dvs diabetes. Ofta klarar sig en katt med diabetes utan insulin om den får en kost helt utan kolhydrater.

Cellulosa är en sockerfiber som katten inte kan bryta ner. Katten kan behöva fibrer i maten för att maten ska få lagom volym i tarmarna. Om man ger katten rå köttbaserad föda måste man se till att den får i sig tillräckligt med senor, hinnor och liknande som har samma funktion som kostfibrer.

Det finns två typer av korta kolhydratkedjor som katterna har nytta av för att de hjälper till att upprätthålla en normal tarmflora. Den ena kallas för FOS (fruktos oligosackarid) och finns bl a i loppfrön, ofta kallat psyllium. Den andra kallas för MOS (mannos oligosackarid) och finns bl a i bryggerijäst.

Fett
Fett (lipider) finns i olika former också sådana som vi normalt inte tänker på, som t ex steroider (hormon). Katten använder fett till energi, som energilager och för att skydda inre organ, t ex njurarna. Fett ingår också i cellväggar och är viktigt för upptaget av fettlösliga vitaminer och för reproduktionen.

För kattens del spelar det ingen roll om fett är mättat eller fleromättat med tanke på hjärt-kärlsjukdomar. Fett av animaliskt ursprung är till största delen mättat och det är vad katten är anpassad till att hantera. Fleromättat fett i större mängd kräver ofta mer E-vitamin än vad katten kan avvara. Fet fisk, som innehåller mycket fleromättat fett, kan t o m vara dödlig om katten får i sig för mycket. För att fett inte ska härskna krävs det E-vitamin. I fet fisk finns inte tillräckligt med E-vitamin utan katten får E-vitaminbrist. Kattens fettceller inflammeras och det är mycket smärtsamt. Tillståndet heter pansteatit men kallas ofta gulfettssjuka. Sjukdomen kan hävas om behandling sätts in i tid. Observera att sjukdomen är sällsynt men man bör inte låta fet fisk vara kattens stapelföda!

Lite av de fleromättade fetterna behöver katten få i sig. Omega-3 och Omega-6 innehåller essentiella fettsyror som katten måste få i sig med maten. Katten kan inte använda sig av vegetabiliska Omega-3 och Omega-6. De måste vara animaliska, t ex i form av laxolja. Man bör komma ihåg att det är mycket ovanligt att katter har brist på dessa essentiella fettsyror. Om man ger sin katt laxolja är det viktigt att man använder sig av en olja som har E-vitamin tillsatt. Kommersiellt foder med laxolja i har oftast/alltid extra E-vitamin tillsatt. I vissa foder kan man se att det är extremt mycket E-vitamin tillsatt men då fungerar E-vitaminet konserveringsmedel och är till stor del förbrukat när katten väl äter maten. 

Protein
Proteiner består av aminosyror och bygger upp muskler och kollagen i leder, senor och skelett. Det finns 20 olika aminosyror och hälften av dem är essentiella för katter. Några av dem finns bara i tillräcklig mängd i animalier.

Taurin är en specialvariant av aminosyra som inte ingår i proteiner utan arbetar fritt. Taurin behövs främst för synen, hjärtverksamheten och reproduktionen. Mest taurin finns i ögon och hjärtan. Därför är det viktigt att servera katten hjärta om den får rå mat. Extra hjärta kan man med fördel ge alla dräktiga honkatter, även de som normalt inte får rå föda. Taurin minskar risken för missfall och missbildningar.

Proteiner med olika ursprung har olika stort värde för katterna. Katter kan bäst tillgodogöra sig animaliska proteiner. De har en optimal aminosyrasammansättning. Hur lätt det är för katterna att tillgodogöra sig proteinet beror också på hur maten är processad. Ju varmare och ju längre tid maten har varit upphettad desto svårare är det för katten är det att hantera proteinet. Samma sak gäller för de flesta näringsämnen.

Vitaminer
Vitaminerna delas upp i två grupper: Fettlösliga och vattenlösliga. De fettlösliga vitaminerna lagras i fettvävnad och katten behöver inte få i sig dem dagligen. I och med att de lagras kan de också överdoseras så man ska vara försiktig med att ge katten extra tillskott som innehåller fettlösliga vitaminer. De vattenlösliga vitaminerna lagras inte i någon större mängd utan överskott försvinner ut ur kroppen med urinen. Därför behöver dessa vitaminer tillföras ofta samtidigt som överdosering sällan eller aldrig är ett problem.

Fettlösliga vitaminer

A-vitamin
- förekommer oftast i form av retinol.
- finns naturligt i stor mängd i lever.
- behövs bl a för synen, immunförsvaret och tillväxten.
- katten kan inte omvandla betakaroten till A-vitamin, vilket vi kan.

Om man ger sin katt rå föda ska man ge 5-10% lever för att det ska bli lagom mängd A-vitamin. Ger man A-vitamin i annan form är det viktigt att hålla sig till de rekommendationer som ges.

D-vitamin

- finns i allt kött
- används bl a för att bygga upp skelettet och för att musklerna ska kunna arbeta.

Om man ger sin katt rå föda är D-vitamin normalt sett helt oproblematiskt.

E-vitamin
- finns i tillräcklig mängd i kött men inte fet fisk.
- främsta uppgiften är att se till att fett inte förstörs.
- ju mer fleromättat fett maten innehåller desto mer E-vitamin behövs.

K-vitamin
- produceras av tarmbakterier
- gör bl a så att blodet koagulerar

K-vitamin är oproblematiskt. Det tycks inte som om man någon gång har kunnat påvisa vare sig brist eller ohälsosamt överskott på K-vitamin hos katt.

Vattenlösliga vitaminer

B-vitaminer
Det finns åtta olika B-vitamin. De är fr a antioxidanter och ingår i olika enzym. (Enzymer är ofta relativt små molekyler som har till uppgift att starta och stoppa olika processer i kroppen.)

Flera B-vitaminer produceras av tarmbakterier och vid långvarig diarré eller antibiotikaanvändning kan man ge ett B-vitaminkomplex, gärna tillsammans med bryggerijäst som hjälper tarmfloran att komma i balans.

Den B-vitamin som är lättast för katten att få brist på är folsyra som finns i stor mängd i lever. Underskott av folsyra ger bl a blodbrist. Den B-vitamin som är lättast att överdosera är niacin så om man ger sin katt B-vitamintillskott regelbundet så är det niacinhalten man ska dosera efter. Överdosering ger bl a klåda och hudrodnad.

Tiamin bryts ner av ett enzym i rå fisk medan biotin bryts ner av ett enzym i rå äggvita. Om man vill ge sin katt fisk eller äggvita ska de upphettas till minst 70 grader för att enzymerna ska förstöras.

C-vitamin (askorbinsyra)
Katten gör sitt eget C-vitamin och behöver inte ha det i maten. Man ska vara försiktig med att ge sin katt extra C-vitamin eftersom det är surt och överdosering kan bidra till att det bildas oxalatstenar i urinen.

Mineraler

behövs bl a för att bygga upp skelettet, för transporter och för att upprätthålla vätskebalansen. De arbetar ofta i par.

Kalcium (Ca) och fosfor (P)
Dessa behövs bl a för att bygga upp skelett och tänder. Kalcium är också viktigt för muskelfunktionen och fosfor för energiomsättningen. Kalcium finns främst i ben medan fosfor finns i både kött och ben.

Balansen mellan kalcium och fosfor är mycket viktig. Den mäts som Ca:P-kvot. Kvoten ska ligga mellan 0,9:1 och 2:1, dvs från nästan lika mycket kalcium som fosfor till dubbelt så mycket kalcium som fosfor. Det optimala är en Ca:P på 1,2:1-1,5:1. Det motsvarar ungefär 10-15% ben om man ger rå föda. Grova fel åt båda hållen ger urkalkning av skelettet och påverkar balansen mellan flera andra mineral negativt.

Kalium (K), natrium (Na) och klor (Cl)
Dessa tre mineraler behövs bl a för att upprätthålla vätskebalansen och pH-värdet.
Natrium och kalium är också viktiga för nervsystemet medan klor är en del av magsyran.

För en frisk vuxen katt är dessa mineraler sällan problematiska. Om katten har diarré eller kräkningar kan den behöva vätskeersättning med både natrium och kalium i. Klor följer med på köpet i både vanligt salt och mineralsalt (t ex Seltin). Om man ger sin katt rå föda så bör man ge ett litet tillskott av mineralsalt till dräktiga och digivande honor samt små kattungar.
Spårämnen
Spårämnen är mineraler som det inte behövs så mycket av. De ingår ofta i enzymer. Till spårämnen räknas magnesium (Mg), mangan (Mn), koppar (Cu), järn (Fe), jod (I), selen (Se) och zink (Zn). Dessa mineraler är sällan problematiska. Undantaget är om man ger sin katt mycket havslevande föda som alger, räkor, musslor och fisk. Havslevande organismer samlar på sig mycket mineraler. Störst problem kan man förvänta sig av magnesium som bidrar till att det bildas struvitstenar i urinen.

Om man ger sin katt rå föda är det viktigt att inte servera för lite rött kött, eftersom katten då kan drabbas av järnbrist.

Att jämföra foder
Det är inte lätt att jämföra olika foder med varandra. Innehåll kan redovisas på flera olika sätt samtidigt som samma mängd av ett ämne kan ha olika värde beroende på ursprung, processning och vilka andra ämnen som finns runt omkring. Det är sällan allt innehåll redovisas på förpackningen utan ofta måste man kontakta tillverkaren för att få en fullständig innehållsförteckning och näringsdeklaration. Om man ger rå föda kan man kolla näringsinnehåll på livsmedelsverkets databas. Man kan jämföra med den norska och finska motsvarigheten om man vill ha fler värden.

Ett sätt att få fram jämförbara halter är att räkna om innehållet till torrsubstans. Torrsubstans (TS) får man fram genom att räkna bort allt vatten som finns i maten. På engelska heter det DM – dry matter. Torrfoder brukar ha en vattenhalt på ca 10%, rå föda 70-75% och burkmat ca 80%.

Exempel

En sorts torrfoder har följande innehåll: Protein 29%, fett 15%, fiber 6% och vatten 10%. Torrsubstansen är 100%-10%=90%=0,9
Omräknat till torrsubstans blir innehållet: Protein (29%/0,9) 32,2%, fett (15%/0,9) 16,7% och fiber (6%/0,9) 6,7%.

En sorts blötfoder har följande innehåll: Protein 9,5%, fett 5,8%, fiber 0,5% och vatten 82%.
Torrsubstansen är 100%-82%=18%=0,18
Omräknat till torrsubstans blir innehållet: Protein (9,5%/0,18) 52,8%, fett (5,8%/0,18) 32,2% och fiber (0,5%/0,18) 2,8%.

Halter kan anges på många olika vis. Ibland används enheterna direkt, så kallad våtvikt (eng. as fed), och ibland omräknat till torrvikt. Några av de vanligaste sätten att ange halter är:
-mg alternativt ug /kg föda. Det går 1000mg på 1g och det går 1000ug på 1mg. Det är också vanligt att näringsämnen redovisas per 100g foder/livsmedel.
-IE (eng. IU), internationella enheter. IE är kopplat till energiomsättningen så antingen måste man hitta referensvärden i IE eller så måste man slå upp ämnet i tabell.
-%. 1% är 1/100 av det totala innehållet.

Kattens behov kan också uttryckas på olika vis. Det vanligaste är att man anger att ett foder ska innehålla minst en viss mängd av ett ämne räknat per kg torrvikt av fodret. Olika mängd brukar anges för vuxna katter, dräktiga/digivande katter och kattungar. Ett annat sätt att ange kattens behov är mängd av ett näringsämne per kg kroppsvikt. Det är ett mer exakt sätt att räkna än det första men kräver att man vet innehållet i maten och hur mycket katten äter.

Det är inte självklart att man vet vad som är lagom mängd för katt av ett näringsämne. Granskar man källorna så finns det referenser både till gris och hund. Det finns få långtidsstudier gjorda på katt så alla referensvärden bör betraktas med viss skepsis. Olika myndigheter, organisationer och företag förordar i viss mån olika mängder men det är inte ofta rekommendationerna skiljer mycket. Man ska också hålla i huvudet att miniminivå inte är det samma som optimal nivå.

Miniminivå för fett brukar anges till 9% TS men optimal halt anses vara 20-30%. Miniminivån för protein brukar anges till 26-30% TS men de flesta av kattens naturliga bytesdjur består av 50-60% TS protein.

Ett foders ingredienser anges i fallande skala. Det fodret innehåller mest av står först i innehållsförteckningen och det fodret innehåller minst av står sist. Eftersom katter är köttätare ska man tänka sig noga för innan man köper foder som har vegetabilier tidigt i listan över innehåll. Kött bör stå som första ingrediens. Köttbiprodukter och köttmjöl är visserligen animaliska men ofta av sämre värde än kött, även om kvaliteten kan variera avsevärt. Vissa ingredienser bör man vara mer uppmärksam på än andra. Majs, vete och soja anses vara relativt starkt allergiframkallande men också blodsockerhöjande. Till de bättre vegetabilierna räknas ris, havre och korn. Det har också betydelse hur raffinerat och processat innehållet är. Fullkornsvete är hälsosammare än kärnvetemjöl osv. Allergier är kopplade till exponering så om katten inte redan har utvecklat foderallergi kan det vara klokt att använda ett foder med många olika proteinkällor eftersom risken då är mindre att någon av dem kommer upp i en så hög nivå att allergi utvecklas.

Det kan också finnas anledning till att fundera över saker som konserveringsmedel, konsistensgivare och smakförstärkare. Att köpa foder anpassat efter ras är inte heller alltid så lyckat. I ett foder särskilt framtaget för Maine Coon är extra glukosamin tillsatt. Glukosamin har visat sig kunna ge förhöjt blodsocker på människa, vilket inte är så konstigt eftersom glukos är socker. Katter är känsliga vad gäller regleringen av blodsocker. Därför finns det anledning att vara försiktig med att ge katter extra glukosamin utan anledning. Har katten konstaterad artros blir läget naturligtvis ett annat.

Tyvärr är det inte bara den totala mängden av ett ämne i ett foder som avgör om katten får i sig tillräckligt av ämnet ifråga. Olika saker påverkar hur lätt det är för katten att tillgodogöra sig ett ämne.

Upptag och effekt av vissa ämnen påverkas starkt av vilka andra ämnen de är kemiskt bundna till. Glukosamin mot artros bör t ex helst ges bundet till sulfat och inte till klor för att få optimal verkan. Magnesuim påverkar bildningen av struvitstenar i urinen olika beroende på hur det är bundet: Magnesiumklorid är surgörande och inte alls lika farligt som magnesiumoxid som är basisk. Vissa ämnen kan påverka upptaget av andra genom sin blotta närvaro. Upptaget av taurin försvåras t ex om ett foder innehåller kostfibrer. Medan upptaget av järn påverkas positivt av C-vitamin. Det går att fortsätta på det här viset i all oändlighet…

Ursprung
Katter har mycket lättare att tillgodogöra sig animalisk föda än vegetabilisk. Animalier innehåller rätt typ av näring i såna proportioner att upptaget och utnyttjandet av näringen blir optimalt. Lite förenklat kan man säga att katten får i sig det den behöver direkt och behöver inte bygga om så mycket. För lite eller för mycket av olika ämnen gör att katten är tvungen att lägga ner energi på omvandlingar och att mycket går till spillo, för att det inte kan utnyttjas. Detta är framför allt ett problem i torrfoder som innehåller en hög andel vegetabilier. Tillverkarna är tvungna att rätta till proportionerna på konstgjord väg och lyckas mer eller mindre bra med det.
Tillverkningsprocesser
Redan på 1920-talet visste man att djur som fick rå föda hade en bättre tillväxt än djur som fick processad mat, även om man inte förstod varför. Sen dess har man kommit längre i forskningen, åtminstone vad gäller aminosyror. Vid upphettning av mat förändras proteiner och enzymer förstörs. Hur mycket beror på processen. Torrfoder tillverkas främst genom en process som heter extrudering som innebär att innehållet utsätts för temperaturer över 100 grader och ett extremt tryck, varvid vattnet försvinner och återstoden exploderar som popkorn. Dels förstörs en del av aminosyrorna, dels försvåras nedbrytningen och ombyggnationen av aminosyrorna genom att det socker som finns i vegetabilier förhindrar den processen. Det hela förvärras av att vattnet tagits bort. Konservering av blötmat är en form av trycksterilisering som inte är lika destruktiv, bland annat för att vattenhalten är konstant hög genom hela processen och för att sockerhalten i allmänhet är låg.

BARF
BARF är en förkortning för Biologiskt anpassad rå föda. På engelska: Biologically Appropriate Raw Food eller förenklat Bones and Raw Food. Texten nedan utgår från friska vuxna katter, där inte annat anges.

Bakgrund
Under de senaste decennierna har de konventionella fodren för våra husdjur blivit allt mer ifrågasatta. Kan verkligen torrfoder vara optimalt för en katt? Utgångspunkten har varit att det bästa ändå borde vara att katten får en kost som så nära som möjligt följer vad deras förfäder åt. Veterinärer och kattägare har funderat över sjukdomar som diabetes, urinsten, tarminflammationer och allergier. Kan de ha kopplingar till kattens föda?

Riktlinjer

Det finns några viktiga riktlinjer att följa om man vill ge sin katt fullvärdig kost baserat på rå mat. Rå mat är inte automatiskt bra mat. Maten måste vara välbalanserad och serveras i rätt mängd. Ger man bara rå mat som komplement är det inte riktigt lika noga. Man brukar säga att man kan ge ca 20% av maten utan att balansera den. Det är en bra riktlinje för det mesta men inte alltid. Det finns en del mat som inte är nyttig att ge i sådan mängd, t ex lever eller salt mat som tonfisk och skaldjur.

En katt behöver äta 2-7% av sin egen vikt när den utfodras med BARF. Vad som är lagom beror på ras, ålder och livssituation men kan också variera individuellt. En vuxen kastrerad katt brukar behöva 2-3%. Växande katter, dräktiga och digivande katter ska ha fri tillgång på mat. Det betyder inte att man måste ha mat framme jämt. En kattunge behöver mat ofta. När den går över från mjölk till fast föda behöver den äta 4-6 gånger per dag. Det behovet minskar med tiden och för katter som är sex månader och äldre anses tre måltider om dagen vara tillräckligt. Riktigt gamla katter kan sen behöva få mat oftare igen. En vuxen katt som är van att ha fri tillgång på torrfoder kan behöva äta oftare under en övergångsperiod.

Grundläggande recept: 55-75% kött
10-15% ben
minst 10% hjärta
5-10% lever
max 10% övrigt

Kött (protein)
Variera köttslagen. Ge inte bara vitt kött, eftersom det kan ge järnbrist. Servera så stor del som möjligt av köttet i större bitar för tändernas och tandköttets skull. Ge inte för fint kött. Senor, brosk och skinn behövs för att kosten ska bli välbalanserad. Ät filéerna själv. Var försiktig med att ge rå fisk och fet fisk.

Om du ger din hund samma mat som din katt: undvik fläskkött.

Ben (mineraler)
Malda ben är lättast i början. En katt som inte är van att äta ben kan kräkas upp osmälta ben. Man kan gärna börja med en något lägre benhalt än den rekommenderade, minimum 5%, och sen öka upp till 10-15%. Samtidigt kan man öka storleken på benbitarna. De hela ben som brukar fungera bäst är kycklingben av olika slag. Man kan gärna ge hela ben även om katten bara gnager av köttet. Det är bra för tänder och tandkött. Ben och benmjöl innehåller naturligt hög halt av glukosamin och kondroitin, som är bra för lederna.

Det är mycket viktigt att man bara ger katten råa ben. Tillagade ben blir spröda och vassa och är inte lämplig föda.

Lathund, ca benhalt: kycklingvingar 30%
kycklinghals 50%
fågelskrov 50-60%
hel kyckling 30%

Ben kan bytas ut mot benmjöl. Doseringen är ca 1 tsk per 2 hg kött. Tillsammans med tillräcklig mängd rött kött ska det ge alla mineraler en frisk vuxen katt behöver. Dräktiga och ammande honor och kattungar bör få ett litet tillskott av mineralsalt för att få i sig tillräckliga mängder natrium och kalium.

Om man måste avstå från ben och benmjöl t ex på grund av att katten behöver äta fosfatreducerad kost (njursvikt) kan man använda sig av andra kalciumkällor som malda äggskal eller tabletter som Kalcipos (utan D-vitamin). Man bör då komplettera med mineraler, gelatin och fett.

För mycket ben eller benmjöl kan ge förstoppning.

Hjärta (taurin)
10% hjärta är en miniminivå. Man kan med fördel ha mer särskilt om maten ska ligga i frysen ett tag. Hjärta räknas då som muskelkött. Grishjärta innehåller mest taurin. Fläskkött över huvud taget innehåller mycket taurin. Vilken sorts hjärta katterna gillar bäst är individuellt och ”alla” hjärtan, utom kanin, innehåller tillräckliga mängder taurin.

Dräktiga och digivande honor och kattungar ska ges mer än 10% hjärta. Taurin minskar risken för missfall och missbildningar.

Lever (A-vitamin, folsyra)
Se till att välja lever från unga djur, eftersom lever är kroppens avgiftningscentral. Håll dig till 5-10% lever. Man ska vara mycket försiktig med att ge tillskott som innehåller A- och D-vitamin om man ger lever.

Lever kan bytas ut mot fiskleverolja eller vetegroddsolja men räkna noga. Angiven dosering är oftast inte till för att täcka hela dagsbehovet. Dessutom upplevs dessa oljor sällan som smakliga. Om du använder andra källor till A-vitamin – Kom ihåg att katter inte kan omvandla betakaroten till A-vitamin (retinol). Dessutom måste du se till att katten får i sig tillräcklig mängd folsyra.

Lever kan ge lös avföring. Prova 5% först. Dräktiga och digivande honor och kattungar bör få 10%, gärna nötlever som innehåller mycket koppar.

Övrigt
Man kan ge katten frukt och grönt för att hjälpa den att reglera tarmrörelserna och för att ge den lite extra vitaminer. Om man ger grönsaker för vitaminernas skull ska de ha varit frysta eller syrade för att cellväggarna ska sprängas och näringen bli åtkomlig. De ska vara finfördelade, gärna passerade. Ska man bara ge grönsaker som bulk kan man ge dem råa som de är.

Gröna bladgrönsaker är nyttigast men variera gärna.

Undvik: Rå potatis (stärkelse)
Lök i alla former, även vitlök (giftigt i längden)
Rabarber och spenat (oxalsyra)

Inälvor förutom hjärta och lever kan man också ge. Fåglars muskelmage är liksom hjärta ett mellanting mellan muskelkött och inälva och kan därför ges i större mängd.

Ge gärna 1-2 äggulor i veckan. Äggula innehåller hög koncentration av nyttiga ämnen och är som ett multivitamineral-tillskott i naturlig form. Det är OK att ge äggvita men den ska ha varit upphettad till minst 70 grader.

Man kan ge en låg dos laxolja med E-vitamin tillsatt, mycket mindre än vad tillverkarna rekommenderar. Ger man katten viltkött eller låter den jaga själv behövs inte laxolja. De essentiella fettsyrorna finns också i feta mejeriprodukter. Däremot är laxolja bra medicin vid flera inflammatoriska tillstånd och kan då ges i större mängder i en kur.

Bulkmedel är bra om katten behöver hjälp med att reglera tarmrörelserna, är bottenlös eller har problem med att tömma analsäckarna. Ljus psyllium (loppfröskal) och grovt rårivna morötter (ej frysta) brukar fungera bra.

Om katten har haft långvarig diarré eller ätit antibiotika kan lite mineralsalt vara på sin plats, liksom för dräktiga och digivande honor och kattungar.

Att hantera rått kött
Många är oroliga för att rått kött är hälsofarligt. Visst kan det vara det och därför finns det saker man bör tänka på för att minimera riskerna, mer för dig än för katten. Katter och andra köttätare är byggda för att klara av ett högre smittryck från födan än vi. Det är framför allt den korta tarmpassagen som gör att bakterier sällan hinner växa till i sådan mängd att katten blir sjuk. Gris har oförtjänt dåligt rykte men var extra noga med att välja svenskt. Det finns några otrevliga sjukdomar/parasiter man kan stöta på i andra länder.

- Använd bara svenskt veterinärbesiktat kött
- Var noga med hygienen
- Frys köttet i -20 i två till tre dygn före användning
- Tina maten i kylskåp

Vad kan man förvänta sig att uppnå genom att ge katten BARF?
- Kontroll över råvarorna och möjlighet att använda miljövänliga alternativ
- En naturlig diet anpassad efter kattens matsmältningssystem ger mindre påfrestningar på kroppen än vad en sämre anpassad diet gör
- God mun- och tandhälsa
- Få allergiska och autoimmuna reaktioner - ett väl fungerande immunförsvar
- God vätskebalans vilket är positivt framför allt för urinvägarna

Slutord
Om du ger din katt torrfoder så försäkra dig om att den dricker tillräckligt. Om den inte dricker ungefär 0,5dl vatten per kg kroppsvikt bör du ge katten blötmat eller rå mat istället. Samma sak gäller om din katt får problem med urinvägarna eller diabetes. Torrfoder ger man för att det är bekvämt inte för att det är bäst för katten.

Oavsett vilken typ av foder du ger så välj ett som innehåller mycket kött och övriga animaliska ingredienser. Vissa vegetabilier räknas som bättre än andra men vad katter reagerar på kan vara väldigt olika. Bara för att ett foder fungerar bra för en katt betyder inte att det är bra för alla katter.

Om du ger din katt rå mat så håll dig till de ramar som finns:
55-75% kött
10-15% ben
min 10% hjärta
5-10% lever
max 10% övrigt

Undvik att ge katten kosttillskott eller specialkost bara för säkerhets skull. Om du vet att katten har extra behov av något ska den naturligtvis få det. Mycket av det som ges rutinmässigt kan ställa till problem: Vissa preparat kan ge överdos av fettlösliga vitaminer, C-vitamin kan bidra till att det bildas oxalatstenar i urinen, vitlök, liksom all lök, är giftigt, algpreparat kan ge överdos på mineraler etc.

 

Läs mer/urval av källor

http://maxshouse.com/feline_nutrition.htm Näringslära, eng

http://devonrex.se/kokbok/ Näringslära, sv, fokus på BARF

http://books.nap.edu/openbook.php?isbn=0309036828 Är en gammal publikation från Board on Agricultural and Natural Resources om katters näringsbehov. Den senaste versionen är från 2006 men den är tyvärr inte tillgänglig på nätet.

 

 

Ulrika Sörlid

 

Artikeln ingår i Pawpeds academy: www.pawpeds.com

Texten är uppdaterad 2011-07-28

                                                                                                     UPP

 

 

Kattstatus © 2013

www.kattstatus.se