|
Träna din katt att gå i sele
Jag hittade min katt Alice, när hon var 5 år gammal. Hon levde då ute mitt i stadstrafiken. Efter 2 månader fann jag hennes ägare, som var vänliga nog att låta mig behålla Alice som min egen. Tack vare dem fick jag också veta Alices bakgrund och hur hon levt. Det hade varit ganska stressande för Alice att vara utekatt, fertil, i stadstrafiken. Och det förklarade varför hon trivdes med en gång att vara innekatt med innätad balkong hos mig. Hon har aldrig visat önskan att gå ut igen, inte en enda gång.
Jag började ändå träna Alice att bära sele och koppel för att ta ut henne på promenad, för att hon skulle få stimulansen av att vara ute, men under kontrollerade former. Kontrollerad utevistelse som vi säger på Kattstatus.
Jag provade först att vänja Alice vid att bära sele inomhus, vilket många råder till. Men just för Alice fungerade inte det särskilt bra. Hon la sig platt ner och ville inte röra sig.
Istället tog jag ut Alice på vår gård och tränade henne direkt med sele och koppel på. Vårt första försök visade att selen inte var rymningsäker, hon slank ur den när hon blev skrämd av en granne. Men grannen var kattvan och hjälpte mig, och Alice satt snart trygg i min famn igen.
Jag hittade en sele som var säker, och vi började på nytt träna att vara ute. Nu gick det mycket bättre. Det Alice upplevde som jobbigast var att jag satt fast i kopplet, och att jag var så dålig på att smyga tyst efter fåglarna som hon smög på. Jag fick många irriterande blickar från Alice. Så jag införskaffade ett flexikoppel på 6 meter så att Alice fick lite utrymme. Det tog henne en vecka att vänja sig vid selen och kopplet.
Trots att Alice levt ute så länge, var ute en otrygg plats för henne. Det märktes tydligt. Jag fick rådet att transportera henne till och från lägenheten i hennes transportbur. Och det underlättade. Alice slapp bli rädd i trapphuset, och hon såg också transportburen som sin trygghet när vi var ute. Det var också tryggt för mig som matte att snabbt kunna sätta henne i transportburen om jag såg en stor lös hund närma sig. När Alice självmant gick mot transportburen visste jag också att hon lessnat på promenaden och ville hem igen.
Jag upptäckte en lugn park intill där vi bor, där det sällan fanns människor eller hundar. Jag förstod att Alice kände till parken sen hon levde ute, för hon verkade trygg där. Vi började ta våra promenader i den parken, och det var lyckat. Hon kunde klättra i träd, sitta i träd och spana och även åka lite rutshkana i lekparksdelen. Jag upptäckte snart att alla hundägare som gick förbi snabbt kopplade sina hundar när jag hojtade att jag hade katt i koppel, och det gjorde mig trygg som matte.
Vi brukar också under sommaren göra sällskap med en vän och hennes Brittiska korthår Smulan. Katterna kanske inte hade så stort utbyte av det, men det är roligt för oss människor att umgås och prata under promenaderna med katterna.
Alice har fått gå ut flera dagar i veckan under den varma och soliga säsongen. Jag har insett att hon inte är lika road när det är kallt, blött och fåglarna är försvunna.
Gisele
UPP
| 