Dumpade kattungar

   Berättelsen om Robb, Bran och Arya

 

 

I november 2012 fick jag höra talas om tre små kattungar som bodde ensamma och övergivna i en lada. Upphittaren var där varje dag och matade dem men hade inte möjlighet att ta in dem.

                                      

                

                Foto: Gisele.

De misstänktes vara födda av en förvildad katt som syntes i området också. Då det började bli kallt ute behövde kattungarna omgående komma in i värmen så jag erbjöd mig att vara jourhem fram till jul, om ingen annan kunde ta in dem. Då jag själv har tre egna, vuxna katter var det inte helt enkelt att ta in ytterligare tre katter men inget annat hem dök upp så de tre små kattungarna flyttade hem till mig.

Kattungarna var uppskattningsvis runt 8-10 veckor gamla men små för sin ålder. Den minsta, Arya, vägde bara 500g när hon kom hem till mig. Bröderna Robb och Bran vägde 930g respektive 640g, det var alltså bara Robb som hade en ordentlig vikt. Alla tre var rinniga och geggiga i ögonen och hade svullna magar från mask.

                                      

                Liten Arya. Foto: Gisele.

Så snart som möjligt fick kattungarna komma till veterinären där en rejäl ögoninfektion konstaterades och de fick medicin. De bedömdes undernärda och för små och svaga för att vaccineras, så det fick vänta. Trots det var kattungarna glada och lekfulla och åt som hästar! Det kändes mer och mer som att de här kattungarna kunde inte vara födda av en förvildad hona, de var så tama och uppenbart vana vid människor. Även om det aldrig går att bevisa misstänker jag att de av någon anledning har blivit dumpade, kanske för att de var sjuka eller började bli för busiga att orka med. Någon mammakatt har inte heller gått att hitta kring ladan under hela den här tiden. 

Ögonen blev snabbt bättre på kattungarna och de piggnade till mer och mer. Sakta men säkert gick de upp i vikt och kände sig snart hemma i sitt rum, där de fick bo tills de var vaccinerade eftersom mina egna katter kunde smitta kattungarna. Det var en del pill med dem, då de skulle ha ögonsalva två gånger om dagen och ögonen behövde tvättas då och då också. Av och till var de lösa i magen, vilket blev lite kladdigt då kattungarna var långhåriga. Att bli tvättad och få medicin är inget som små kattungar tycker de har tid med, de var mycket mer intresserade av att leka och busa.

                

                Första dagen i nya hemmet. Foto: Camilla Edvinsson.

Tio dagar senare var det dags för återbesök hos veterinären. Kattungarna var fortfarande lite små, och masken skulle det krävas fler avmaskningar för att bli av med, men ögonen var bättre och de var friska nog att vaccineras. Så de fick sin vaccination och ID-märktes. Efter det fick de träffa mina egna katter, vilket gick rätt bra även om det blev en del fräs, främst från ”gamlingarnas” sida. Min huskattshane accepterade snabbt kattungarna ändå och såg till att de fick gosa och mysa. Uppfostringbiten var han inte så bra på däremot, det tog min småtjuriga britthona hand om och visade tydligt för kattungarna vad de fick och inte fick göra, och när det var nog med bus för dagen.

Bara två dagar efter vaccinationen kändes det som att lille Bran inte riktigt var i form. Han hade inte alls gått upp i vikt som sina syskon och var mycket slöare. För att vara på den säkra sidan fick han åka en extra tur till veterinären där en mild infektion konstaterades och han fick en kur antibiotika. Han var ändå ganska pigg, men orkade inte leka och busa riktigt lika mycket som sina syskon. Bara någon dag efter att hans antibiotikakur hade börjat piggnade han däremot till och var snart lika busig som Robb och Arya!         

På de fyra veckorna jag hade kattungarna märktes det en enorm förändring. De tre, små och ganska trötta kattungar jag hade hämtat ute i ladan förvandlades till tre, välgödda busungar som ville leka och gosa hela tiden. Arya var en helgalen liten tjej som helt saknade begrepp om sin litenhet. Hon var fullkomligt övertygad om att trots att hon vägde knappt ett kilo kunde hon besegra min buttra tant på över fem kilo, något som tanten ifråga inte alltid uppskattade. Bran var en underbart snäll liten kille som älskade att ligga tätt, tätt intill och gosa. Robb var busig och helvild och hade en massa ljud för sig. Att bli lämnad ensam någonstans i huset gillade han inte! Vid flytt vägde alla tre över ett kilo och största killen Robb vägde hela 1,3kg. Strax innan jul fick de flytta till sina nya hem.

                

                 Robb i nya hemmet. Foto: Sophia Gunnarsson.

Robb, Bran och Arya levererades avmaskade, vaccinerade, ID-märkta och besiktigade när de var uppskattningsvis 12 veckor gamla. De såldes för 1500kr vardera. Sammanlagt kostade det nästan 5000kr att ta hand om dem i bara fyra veckor, om kostnaden för resor inkluderas, och då fick jag ändå rabatt hos min veterinär vid varje besök. Hade de inte kommit in i värmen hade de antagligen inte överlevt. Ögonproblemen var illa nog, Brans infektion kan ha funnits hos honom redan när han kom hem till mig och den hade troligen inte läkt ut av sig själv ute i kylan. Trots sin tuffa start hade dessa kattungar tur. De blev hittade och fick ett tillfälligt hem innan de flyttade till sina nya mattar och hussar. Många små kattungar som föds ute eller dumpas kommer aldrig in i värmen och dör antingen unga eller får egna ungar när de blir gamla nog, ungar som i sin tur går en mycket oviss framtid till mötes. Robb, Bran och Arya är alla underbara katter men den avel som producerar kattungar på detta sätt är inte på något sätt seriös. Dessa kattungar hade behövt stanna hos sin mamma och uppfödaren i några veckor till efter att de hittades, men nu fick de nöja sig med mina katters något motvilliga försök att uppfostra och lära dem kattvett.

             

           Mio tar hand om lilla Arya. Foto: Camilla Edvinsson.

Under den tiden jag hade kattungarna ställde flera underbara personer upp med pengar, kattmat, leksaker, kattbäddar och hjälp att hitta nya hem till kattungarna. Utan deras hjälp hade jag aldrig klarat av att ta hand om dessa små sötnosar. Det är mycket jobb med små katter och de är väldigt dyra i drift.

Kattungarna bor nu hos sina nya mattar, hussar och hund- och kattkompisar och kommer förhoppningsvis få långa, bra liv som älskade och bortskämda innekatter!

Jorunn Hellman

www.kattstatus.se    

 

                                                                                                UPP

Kattstatus © 2013