Huskattavel är något som anses oetiskt av många, speciellt av raskattuppfödare och av dem som ägnar sig åt att rädda hemlösa katter. Trots detta finns det många som ägnar sig åt det och ännu fler som tycker att det är ok. Jag vill nu ägna lite tid åt att lägga fram argument för att huskattavel borde förbjudas i dagens läge.

                    Alice och My, två kastrerade huskattflickor.

                    Foto: Jessica Sandqvist.

Vad är en huskatt/raskatt?

Jag börjar med att förklara skillnaden mellan huskatt och raskatt. Med begreppet raskatt menar man en katt som är registrerad och har en stamtavla utfärdad av t.ex. FIFe eller WCF eller ett registreringsbevis utfärdat av t.ex. TICA eller CFA. FIFe, WCF, CFA och TICA är några internationella kattförbund. En katt utan stamtavla eller registreringsbevis är en huskatt, oavsett vilka föräldrar den har. Med hjälp av stamtavlan eller registreringsbeviset kan man spåra kattens släktingar bakåt i ledet, och snabbt räkna ut inavelsgrad mellan två individer.

Raskattuppfödarens uppgift

Som seriös raskattuppfödare finns det många regler att följa. En av dessa är att man inte överhuvudtaget medverkar på något sätt till huskattavel. Allt det arbete som raskattuppfödare lagt ner på att föra rasen vidare utgår från att den inte blandas ut utan att man håller aveln inom rasen och jobbar för att behålla rasens standard. Detta är något som kräver planering, tid, kunskap och pengar. Undantaget är vid kontrollavel som då sker inom kontrollerade former och katten får inom FIFe och SVERAK en kontrollstamtavla som hålls under uppsikt till dess att katten har full stamtavla på fem generationer och den katt som alltså parades in från t ex annan ras, icke godkänd färg eller annat slag har försvunnit från stamtavlan. En kontrollavel kan ansökas om till förbundet om man vill eller behöver t ex bredda genpoolen, föra in en ny färg eller förstärka något drag hos en befintlig ras. De flesta raser som har ett problem och som behöver få in nya individer har en eller ett par raser som är godkända att "para ut med" som man säger.

Många som idkar huskattavel försvarar sig med att deras kattungar minsann kommer till bra hem allihop och inte bidrar till uppkomsten av hemlösa katter. Jag vågar påstå motsatsen och följande historia förklarar varför:

Exempelhistoria

Karin köper en skogkatt. Hon kan inte så mycket om rasen eller avel, men hon vet att hon vill ha kattungar i framtiden och tror att det är okej att avla på en katt för att den är renrasig. När katten blir större parar hon den med grannens långhåriga hanne, vars släkt är okänd, och resultatet blir fem jättesöta långhåriga kattungar, alla honor. Ungarna vaccineras och säljs till nya hem för sjuhundra kronor var i god tro om att köparna är ansvarsfulla. Hur kan detta vara dåligt?

Eftersom många anser att katter skall gå ute blir resultatet att tre av de nya ägarna låter honorna gå ut.

De två som har katterna inne tar sitt ansvar och kastrerar katterna. De andra tre katternas ägare hinner inte märka att deras katt löper och resultatet blir två kullar där man inte vet vem pappan är. Det blir fyra respektive sex kattungar där samtliga är korthåriga. Ena mamman dör vid förlossningen på grund av sin unga ålder och de fyra kattungarna svälter ihjäl. Sex korthåriga kattungar kvarstår hos ena ägaren som har svårt att bli av med dem så han säljer dem på annons för 100 kr styck. Någon blir orm mat, någon används som slitleksak för hundar, någon blir påkörd och två blir lyckliga innekatter tills den ena dör bara tre år gammal i hjärtsjukdomen HCM, vilket även dyker upp hos andra katter i släkten. En blir utekatt som får egna kullar året därpå osv.

Den tredje katthonan försvinner iväg och lägger en kull på fem kattungar under en vedbod några kvarter bort. Hon har svårt att ta hand om sig själv och ungarna och magrar av kraftigt och får tovor i pälsen. Två ungar svälter ihjäl men en hane och två honor klarar sig. Året därpå bildas snabbt en kattkoloni med hög incestgrad då sonen parar både mamma och sina systrar.

Som ni förstår blir situationen lätt okontrollerbar, och allt detta bara för att en person från början ville ta en kull kattungar.

Varje frigående utekattshona kan få omkring 120 kattungar eller mer i sitt liv, vart tar de vägen tror du? Det finns så många hemlösa katter runt om i landet redan. För varje huskatt du föder upp och säljer tar den upp en plats i hem där en hemlös hittekatt kunde ha fått bo.

Att uppfödare testar avelsdjur för sjukdomar innan parning har uppkommit för att man inte vill riskera att föra vidare gener för ärftliga sjukdomar, eller smitta från föräldrar till ungar. Sjukdomar som är vanliga att testa för är:

HCM

Hypertrofisk kardiomyopati är den vanligaste hjärtsjukdomen hos katter och den bryter ofta ut i åldern 1-3 år men relativt vanligt är upp till 5 års ålder därefter är det mer ovanligt även om den kan bryta ut även senare. Det är därför man testar katter i avel vid 1, 2, 3, och ibland 5 men även vid 8 år men det är ovanligt. Man skannar hjärtat med ultraljud för att upptäcka eventuella förtjockningar i hjärtats vägg, vilket görs en gång om året. Trötthet, dålig aptit och avmagring är vanliga symptom. Lungödem, hosta och andnöd kan också uppkomma. Lindrande mediciner finns, men inget botemedel. Man är osäker på hur HCM nedärvs. Hos vissa raser nedärvs den dominant, och hos vissa verkar den kunna hoppa över generationer och dyka upp helt oväntat.

PKD

Polycystisk njursjukdom visar sig sent i livet. Cystor i njurbarken växer med tiden och orsakar förstorade njurar. Några symptom är depression, minskad aptit, ökad törst och viktminskning. Njurarnas funktion försämras vilket slutar i njursvikt. PKD orsakas av en autosomal dominant gen och upptäcks lätt med DNA test.

FIV

Feline immunodeficiency virus påminner om människans HIV. Det bryter ner immunförsvaret och gör katten känslig för andra infektioner. Smittan sker genom saliv eller blod vid bett eller andra sår. En smittad katt kan gå upp till två år utan att sjukdomen bryter ut, men dör alltid i slutändan. Risken att mamman smittar ungarna är om hon blir infekterad under dräktigheten. Testas med hjälp av blodprov.

FeLV

Felint leukemivirus angriper immuncellerna och sätter ner immunförsvaret. Det orsakar olika cancersjukdomar och andra sjukdomar. De som uppvisar symptom dör alltid, men alla smittade katter blir inte sjuka. De kan ofta göra sig av med viruset men ibland kan viruset gömmas i benmärgen och katten kan sprida viruset vidare.

Huskatter friskare?

Många har uppfattningen att huskatter är friskare än vad raskatter är. Om man tittar på statistiken över försäkringsbolagen så ser man att så inte är riktigt fallet. Enligt försäkringsbolaget If är det sju av hundra försäkrade huskatter som utnyttjar veterinärvårdsförsäkringen medan det hos raskatter är ca tio av hundra. Enligt Folksam ersätts skador för 67% av den summan raskatter försäkras med, medan motsvarigheten för huskatter är 48%. Det är en mycket liten skillnad och chefsveterinär Per Malmström på Hund- och katthälsan i Kållered tror att det lätt kan förklaras med att raskattägare ofta är snabbare med att upptäcka hälsofel hos katten. Ofta har de en större kunskap och uppmärksamhet på när katten mår dåligt än vad huskattägare har, och hinner då ta den till veterinären i tid.

Det är dessutom en mycket större andel raskatter än huskatter som hålls försäkrade.

           Alice och My. Foto Jessica Sandqvist.

Är seriös huskattavel möjlig?

En stor orsak till att det blir svårt att avla seriöst på huskatter är ekonomin. När man avlar seriöst på raskatter skall följande saker göras:

Föräldrarna skall vara testade för de sjukdomar som är störst risk att föra vidare. Ex HCM, PKD, FIV och FeLV. (Detta innebär kostnader på några tusen kronor).

Att låna en fin hane kostar pengar, och ägaren till denna skall även ha en summa för varje överlevande kattunge. (Ytterligare några tusen kronor).

Allt detta utgör bara grundkostnader, utöver det tillkommer mycket annat, så som mat och sand, samt veterinärbesök och medicin om det händer något oväntat.

Om en person skulle lägga alla dessa kostnader för en huskattkull skulle det vara omöjligt att få tillbaka pengarna genom priset då kattungarna säljs. Detta gör att huskattkullar inte behandlas likadant som raskattkullar. Tyvärr betalar ingen 4000 kr eller mer för en blandras eller huskatt.

Slutord

Huskatter är fullkomligt underbara och jag anser inte att man skall utrota dem, de kommer alltid att finnas kvar. Med tanke på hur många hemlösa huskatter det finns i landet idag är det i min mening fullkomligt oetiskt att orsaka att flera tillkommer, när det faktiskt är möjligt att göra något åt det. Därför anser jag att ett förbud mot huskattavel vore på sin plats i Sverige, fram tills situationen för hemlösa katter har förbättrats och kattens status har höjts markant. Det förutsätter även att det stiftas lagar om id-märkning och registrering av katt. På så vis blir det möjligt att ställa rätt ägare till svars då lagen bryts. Jag vet att det är en lång väg dit, men jag är övertygad om att det är möjligt!

Sophia Döös

www.kattstatus.se

                                                                                      UPP