Tallyckans katträdgård
För några år sedan tillhörde jag utekattsförespråkarna, som tyckte att katter ska kunna få gå ut och in som de vill. Men så kom den dagen då jag förlorade min älskade Nulli.
En morgon när jag gick ut med hunden hörde jag Nulli ropa svagt på mig. Jag fann henne under bilen, blodig och svårt skadad. Svansen var avsliten och bröstkorgen krossad och hon skrek. Trots flera operationer på djursjukhuset gick Nullies liv inte att rädda. Vi kommer aldrig att förlåta oss för att hon fick plågas så svårt. Nullie litade på oss, men vi svek, för vi borde ha vetat bättre. Samma dag det hände lovade vi oss att våra andra katter inte skulle få gå ut lösa längre.
Vi lovade Nullie att hennes öde inte skulle gå till spillo. Hon skulle rädda liv på andra.
Vi satte genast upp en tillfällig rastgård brevid huset, och när våren kom började vi bygget med att inhägna hela vår bakgård.
Vi valde att använda oss av 2,5 m höga spaljéer med stopp upptill. Hos ett lokalt hyvleri köpte vi en massa lister billigt av typ Läkt-list och reglar och började en tre-fyra månaders arbete med att hägna in trädgården. Vi gjorde allting själva.
Min man sågade allting i rätta längder och jag skruvade ihop sektionerna. Sedan målade vi allt med oljetäcklasyr. Vi cementerade fast stolpar runt om trädgården och satte upp sektioner med spaljéer på dem. Längst upp satte vi upp pinnar som går inåt trädgården och aningen nedåt, och på dessa satte vi upp nät så att katterna inte kan klättra ut.
Vår tomt gränsar mot skogen på baksidan och där satte vi upp bara nät i samma höjd som spaljén. Också där har vi stopp upptill. Farmför nätet inåt trädgården växer det granar så nu efter några år syns inte nätet överhuvudtaget.
Nedåt hela vägen längst med sektionernas nedre kant la vi grå tegelstenar så att kissarna inte skulle komma på idén att gräva sig ut. Nu har tegelstenarna växt över med mossa och gräs och syns inte längre.
Vi är jättenöjda över vårt arbete. Nullies smärta gick inte till spillo och våra katter lever lyckliga och "fria". Det är supermysigt att kunna sola, grilla, läsa en bok eller jobba i trädgården och hela tiden vara omringad av glada kissar. Nullis död har också räddat livet på många andra katter. Sedan hennes bortgång har vi börjat ta hand om hemlösa katter, först som stödhem och numera privat.
Nulli, vi älskade dig och vi höll vårt ord...
Text och foto: Anna Tervmatte
Tillbaka till Byggsidan
