Varför ska man omhänderta en skyggis? 

För varje skyggis som omhändertas räddas hundratals katter i kommande generationer från att födas till ett liv i svält och misär. Det finns många myter om skygga katter. Med denna artikel vill jag berätta om mina egna erfarenheter och funderingar kring detta ämne. Förhoppningsvis lyckas jag slå hål på några av myterna.

Det finns enbart ett fåtal katthem i landet som tar emot och socialiserar skygga och förvildade katter. Skälet till att man inte tar emot skygga katter kan naturligtvis variera, många gånger är det ett ekonomiskt eller praktiska beslut som ligger bakom. Katthemmen har ständig brist på pengar och är alltid överfulla. Dagligen tvingas man säga nej till katter i nöd. Att då ta in en skygg, förvildad katt som tar stora resurser i form av plats och tid är mer än vad hemmen mäktar med. Under den tidsperiod det tar att socialisera och omplacera en skygg katt skulle man istället kunna hjälpt sex-sju sociala tama katter. Ett svårt moraliskt dilemma som man måste ha all respekt för. Men många katthem tackar nej till skyggisar på grund av okunskap. Det finns många fördomar och myter om skygga katter och okunskapen är stor bland såväl katthemmen, veterinärer och ett stort antal personer som arbetar med djurskydd. 

Några vanliga myter och fördomar om skygga katter.

När jag köpte en fälla av märket Lotin följde det med en bruksanvisning som gjorde mig alldeles bestört. Enligt den kan man lätt avgöra om det är en vildkatt eller tamkatt man fått i fällan genom att studera kattens beteende. En vildkatt grips av panik, kastar sig handlöst mot fällans väggar, fräser, morrar och gör utfall när man närmar sig, medan en tamkatt sitter snällt och lugnt och väntar på att bli utsläppt. Vidare rekommenderar fällans tillverkare att vildkatter bör avlivas, är man osäker ska man sätta på sig handskar och peta in fingrarna genom nätet för att se hur katten reagerar. De här råden är ganska typiska för hur det stora flertalet ser på katter, men visar en skrämmande okunskap och det gör mig förtvivlad att tänka på hur många som följer dessa råd.

Jag har vid detta laget fångat in ett stort antal katter och kan med bestämdhet säga att det aldrig går att avgöra direkt om en katt är skygg eller tam. De allra flesta, skygg som tam  grips av panik och kastar sig handlöst fram och tillbaks. Många morrar och fräser inledningsvis, men när de väl släppts ut och lugnat ner sig lite är de världens gosmaskiner, hur tama och sociala som helst. Andra sitter helt lugnt, men visar sig i efterhand vara riktigt skygga. Det går aldrig ett avgöra direkt om en katt är tam eller skygg. Och vilken katt blir inte stressad av att fångas in och en vilt främmande männsika sticker in fingrarna och börjar peta på den. En katt som varit hemlös en tid blir snabbt förvildad och beter sig som en riktig skyggis, men efter några veckor kommer minnena tillbaks och de återupptäcker hur mysigt det kan vara med människor.

Som exempel skulle jag vilja berätta om min Johnny. När han fångads in hade han varit hemlös länge, han var rejält förvildad och i ett eländigt skick. Han var så illa däran att han fick åka omgående till djursjukhuset.

Veterinären som tog emot honom hade en attityd som tyvärr ar alltför vanlig hos många veterinärer. " Ska ni verkligen kosta på honom vård? Sådana där "vildkatter" är inget att hålla på med, de blir ändå aldrig tama"

Som tur var lyssnade ingen på veterinären och Johnny fick flytta hem till mig. Första tiden var han ganska skygg, jag fick inte gärna klappa honom, men efter någon månad i ett riktigt hem kom minnena tillbaks och Johnny visade vilken underbar familjekatt han en gång varit.

Vildkatter

Veterinären kallade Johnny för vildkatt, en vanlig benämning på skygga katter som används lite slarvigt av de flesta. Men det är viktigt att poängtera att detta är inte några vildkatter, det är vanliga huskatter, precis som Pelle, Murre  och Snurran som bor hemma dig. Enda skillnaden är att de haft oturen att födas utomhus eller blivit hemlösa och förvildade.

Vildkatten är en helt annan art som fanns i Sverige för 3000 år sedan. På grund av det kalla klimatet försvann den söderut och idag lever den i södra och mellersta Europa. En riktig vildkatt väger mellan 3,5-10 kg och är alltid gråtigrerad.

Jag tycker att det är viktigt att fundera över språkbruk. Ord är oerhört värdeladdade. För mig och de flesta andra har ordet vildkatt en negativ klang. Jag skulle absolut inte vilja ha en vildkatt hemma och ser framför mig en aggressiv best som river hela lägenheten. Därför tycker jag att det är pedagogiskt viktigt att undvika ordet vildkatt. Detta är skygga och förvildade katter, ingenting annat.

De går aldrig att få tama

Erfarenheten säger att det inte är sant. Det finns otaliga exempel på motsatsen. Men det kräver arbete, tålamod, kunskap och kärlek till katten. Sedan tar det mer eller mindre tid. För somliga går det på ett par månader, för andra tar det betydligt längre tid. Men - Det finns inga hopplösa fall. Bara mer eller mindre svåra.

De är inte  rumrena

En vanlig fördom är att utomhusfödda katter inte är rumsrena. Jag har stött på väldigt få utomhusfödda katter som inte skött lådan. När de kommer inomhus är allt främamnde för dem. Golv, möbler, tyger. Det enda som är som förut är sanden i lådan. Sand finns det även utomhus. För katten är sanden i lådan det som känns tryggt. Något man känner igen och vet hur det används. Inledningsvis kan det hända en olycka om katten är rädd och lådan står långt bort. Den vågar helt enkelt inte gå till lådan. Det är snabbt avhjälpt genom att ställa lådan intill katten

Skygga katter är aggressiva

En katt är inte aggressiv om den inte är svårt sjuk eller trängd. Att katten morrar, fräser eller gör utfall beror på att den är rädd. Så länge man respekterar katten och inte tränger in den utan möjlig flyktväg så kommer katten inte att anfalla. Hellre fly än illa fäkta är kattens filosofi. Jag har träffat otaliga skyggisar men aldrig någonsin blivit anfallen. Skygga katter är inte elaka eller aggressiva, de är bara rädda.

Många av dessa katter lever i kolonier med andra katter och är vana att ha katter omkring sig. De har oftast mer social kattkompetens är de flesta av våra tamkatter. Sedan kan det ibland förkomma revirstrider, men det förekommer även mellan tama katter och innebär inte att en skygg katt skulle vara farlig för andra katter. Snarare tvärtom eftersom de är vana att leva i en kattgrupp..

Hur gör man då för att få en skyggis tam.

Jag önskar att jag hade en patentlösning att servera, men tyvärr fungerar det inte så enkelt. Alla vet att katter är individer med olika behov. Det gäller att hitta vad som fungerar bäst på just den här katten. Hitta katten akilleshäl. Det kan vara godis som räkor eller kyckling, eller lek. Somliga kan inte motstå ett snöre eller en vippa. Men det finns ändå några goda regler att hålla sig till.

Man måste arbeta med katten. Varje dag. Det går inte att lämna katten ifred och tro att den ska bli tam av sig själv, för det blir den inte. Den kommer inte självmant till dig. Det gäller att hela tiden försiktigt utmana kattens gränser, sakta bit för bit. Att första gången sticka fram handen till en skygg katt kan ofelbart resultera i en snyting. Och det gör ont. Ett tips kan vara att skaffa en klapp-pinne. Förslagsvis en elementpensel som är en pensel på ett långt skaft. Med den kan man försiktigt klappa katten och på så vis vänja den vid beröring. Efter ett tag slappnar katten av och njuter av att bli smekt av penseln och då kan man försiktigt byta ut penseln mot handen.

 Lek med katten, muta med godis så lär den sig att händer inte är farliga. En social och tam katt-kompis kan vara bra att ha som stöd och förebild för en liten skyggis. Men som sagt, ge katten tid och hitta vad som fungerar för just den här katten och det viktigaste av allt. Älska den för det den är.

Det är synd om katterna och det mest humana är att avliva dem.

Är det synd om katterna? Ja, säger jag. Absolut. Det är fruktansvärt att se en skygg katt som förtvivlat kastar sig mot väggarna i panik för att komma ut eller den som bara ligger och trycker, darrande i hela kroppen och hoppas att man inte ska se den. Det gör ont i hjärtat att se dem i det tillståndet. Då är det synd om katterna. Men man ska inte glömma bort att den värsta paniken lägger sig relativt snabbt och efter ett par dagar börjar katten acklimatisera sig i sin nya omgivning. Den värsta paniken är borta.

Många katter blir tama efter några månader, medan det tar längre tid för andra.

Det här är en oerhört stressande period i kattens liv, men om man ser det i ett större perspektiv så blir en katt femton-tjugo år gammal. Då är det ändå en kort period av kattens liv och jag är övertygad om att om man kunde fråga katten så skulle den tycka att det var ett billigt pris att betala för att slippa bli avlivad eller gå under av svält och kyla.

Vari ligger vinsten att ta hand om en skygg katt när man istället kan hjälpa fem-sex tama katter på samma tid?

Menar vi allvar med att vi vill minska antalet hemlösa katter kan vi inte lämna de skygga och förvildade katterna åt sitt öde och om alla vänder dessa katter ryggen, vem ska då hjälpa dem?

Men största vinsten av allt:

För varje skygg katt som omhändertas räddas hundratals katter i kommande generationer från att födas till ett liv i misär!

Johnnysgirl

                                                                                                       UPP
 

Kattstatus © 2010